Igår kom en remiss bekräftelse från ögonmottagningen. Ett mindre roligt brev. Jag ska alltsåvänta nästan ett år för att få veta om jag har cancer i mitt öga. Om det är så, hur mycket kommer den att hinna sprida sig? Alltså vården i detta landsting behöver mer resurser. Jag kan nyttja vårdgarantin som ligger på 90 dagar. Funderar på att göra det även om det blir på ett annat sjukhus. Det bästa vore om jag fick komma på St Erics på direkten. För att vänta så länge tär verkligen på psyket.

Hur som är det imorgon dags att åka in till staden och hämta mina nya glasögon, då de gamla gick sönder. Har fått använda ett par jättegamla brillor nu i två veckor. Mitt huvud har dunkat i fyra dagar nu pga fel styrka. Ska bli riktigt nice. Syrran ska med så vi lär väl gå och fika efteråt. Men det blir ingen sovmorgon på mig men det är det värt.

Tjolahopp.....

Idag är det 20 minus ute. Fyllt på mat åt fåglarna. Gubben är uppe på övervåningen och spacklar på vårat blivande badrum. Så skönt med en toaalett till. Nog för att vi bara bor två stycken i huset men ibland när det kommer gäster är det gott att ha. Sen så har jag saknat att kunnat ta ett bad i badkar. Ska bli så skönt.

I dag går tankarna lte exra, hit och dit. I måndags var jag på synkoll för mina glasögon hade gått sönder. Det var ändå dags att kolla synen dessutom. Resultatet blev sämre syn och nya brillor såklart. Optikern såg även att min leverfläck i ögonbotten hade växt. Dessutom sitter den väldigt nära syncentrum i ögat. Remiss blev skickad till ögonmottagningen på Östersunds sjukhus.
Där och då, kom jag mig inte för att fråga så mycket vad det innebär. Inte förrän efteråt kom tanken på vad det kan betyda. Det kommer ta ca 2 veckor upp till en månad innan jag får en tid. Beror helt på vad och hur läkarna prioriterar. Men började söka information på nätet och det jag hittills har hittat ser inte bra ut. Kan vara cancer fläck. Just i ögonbotten är det ca 70-80 personer per år som får. Om det nu är cancer kommer jag att bli remiterad till St Eriks ögonsjukhus i Stockholm. Det finns två olika behandlingar att få. Den ena är att operera in en strålningplatta, med radioaktivt ämne i, som strålar melanomet.
Den andra är att ta bort ögat. Som ni kanske förstår så går mina känslor väldigt upp och ner just nu. Det värsta är nog väntan på att få göra undersökningen. Man hinner att tänka väldigt mycket. Då denna form kan ge dottertumörer, främst till levern, kommer även denna att undersökas om det visar sig vara cancer. Jag tänker på om jag blir isolerad under tiden mitt öga utsätts för radioaktiva strålningar. Får jag komma hem under tiden. Hur lång tid ska man ha strålningsplattan. Vem ska fixa hundarna medans jag är på sjukhuset. Blir jag sjukskriven?. Får jag en ögonprotes? Måste jag sluta köra bil och om, hur ska jag då ta mig till jobbet? Så fortsätter det i mitt huvud.

Försöker att vara positiv också mellan varven. Ska inte måla faan på väggen ännu. Men alla som känner mig vet hur otålig jag är på att just vänta. Speciellt när det handlar om så viktiga saker som liv och död. Men bara jag får en tid att förhålla mig till. Sen om det är ett melanom i mitt öga så vet man ju också vad som väntar. Men just nu vet jag ju inte. Men ska försöka att hålla tankarna på topp men i land är det lättare än gjort.

Nu ska jag hänga tvätten och sen skjutsa gubben till flyget då han åker till Norge och jobbar en period.