Idag bestämde jag mig för att göra ett besök på jobbet. Förvarnade att jag skulle komma. Och den glädjen jag kände över att träffa världens bästa kollegor och barn, är obeskrivlig. Att få se barnens glada miner och ett hej Tetla (Petra) gjorde mig så rörd. Kramarna från mina arbetskamrater värmde mitt hjärta.

På torsdag är det å veckor sedan olyckan ägde rum och många tankar och känslor har härjat i min kropp. Mitt uppe i mitt eget läkande får vår familj ett mycket tragiskt besked. Vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på och många tårar har runnit. En svår tid framför oss men tillsammans är vi starka och vi håller ihop.