För en vecka sedan, råkade jag ut för det värsta jag varit med om. Jag blev attackerad av våran älskade jämthund. Han är en stor kraftig kille på 50 kg.

Det som hände var att jag skulle gå och lägga mig. I vanliga fall brukar denna best ligga i sängen hos mig men nu var min dotter hemma på besök och då brukar han sova med henne. Han låg i soffan och jag skulle säga godnatt till honom . Vi gosade en stund. Jag reser mig upp från soffan och sen gick allt så fort.

  Hunden flyger på mig med sina 50 kilo. Han drar ned mig på golvet med sin styrka. Han tar ett tag med sin stora käft, om mitt ansikte och ruskar vildsint sitt huvud. Halva min överläpp slits av och hänger i en skinnflik .  Mitt tandkött och mina tänder blottas. Han hugger igen och river av en skinnflik i pannan så pannbenet syns. Hugger mig över ena ögat men som tur var hade jag mina glasögon på mig. Han bet mig i tinningen och under hakan.

  Allt är över på några sekunder tack vare min dotter. Hon fick ett sånt adrenalinpåslag  och med kraften det gav henne, lyckas hon få bort hunden från mitt sargade ansikte. Hon släpar ut hunden till hundgården och stänger in honom där. Min makes dotter med familj var också hemma hos oss. Hon ringer 112 och begär ambulans medan hennes pojkvän sitter hos mig.  Min dotter kommer in i huset igen och jag hör hur chockad hon är. Där ligger jag på golvet i min egna blodpöl och försöker att lugna dem som är hos mig. Skakandes i hela kroppen ber jag att få en spegel för jag vill se hur stor skada hunden orsakat mig. Men till svar får jag ett NEJ!!!

  Väl i Ambulansen så får min dotter sitta fram med föraren som var rasande arg. Deras anrop var hundbett, ingen förklarade hur allvarligt skadad jag var. Det blev en prioritera 1 påvägen in till stan. Jag bor 6,5 mil utanför staden. Väl på sjukhuset skulle jag egentligen sövas men alla operationssalar var upptagna.  Så kirurgen tog in mig på ett akutrum och sydde ihop mig under lokalbedövning. Ca 30 stygn innan i munnen och lika många till i ansiktet och huvud.

  Vissa bitar av detta trauma har jag fått återberättat  och vissa delar minns jag själv.  Men vet att hade jag varit själv hemma hade jag idag varit död, för hunden var ute för att döda mig. Antingen hade han bitit ihjäl mig eller så hade jag förblött.  Har hört hur några har ifrågasatt min sanna historia. : - Hon måste ju provocerar hunden, annars skulle den inte attackera sin matte....

Nej, jag provocerade aldrig. Och ingen spekulerar i vad som hände med hunden mer än jag själv. Jag litade på honom maximalt. Jag älskade denna varelse med hela mitt hjärta. Jag blir ledsen när jag får frågor som är lite ifrågasättande om mitt eget agerande gentemot hunden.

Nåväl, mina fysiska skador håller på att läka. Den psykiska reaktionen har ej infunnit sig ännu. Men den kommer väl kanske, bara jag landat i denna overkliga händelse. I morgon fredag ska jag till sjukhuset och ta stygnen och sen får vi se.

  Ta vara på livet och bråka inte över småsaker, livet kan vara slut på bara en sekund....

 

Fredrik Arvidsson

8 oktober 2016 09:11

Hu, vad hemskt!
Hur gammal är hunden? Vad händer med honom nu?
Att hundar attackerar husse eller matte måste vara ovanligt. Undrar vad det var som fick honom att göra det.

http://fredrikarvidsson.bloggplatsen.se

Petra Pengermaa

8 oktober 2016 10:34

Hunden var 3,5 år och vi hade haft han sen han var valp. Han är i hundhimlen nu och en dag kommer jag förlåta honom.
Vi tror att han måste ha blivit sjuk på något vis. Vill påpeka att allt var oprovocerat då folk ifrågasatt mitt agerande före. Och en frisk hund attackerar ju inte sina nära. Han brukade sova med mig i sängen och ibland ville han sitta i mitt knä och gosa.

 

Fredrik Arvidsson

8 oktober 2016 11:02

Tack för svaret.

http://fredrikarvidsson.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min gyn läkare ringde igår. Det blir operation inom en månad. Så nu är det bara att vänta på kallelse. Den kirurg som ska utföra ingreppet kommer att kalla mig ca 1 vecka innan för samtal och planering inför operationen. Önskar att det var redan ...

Var till kvinnokliniken i tisdags. Fick då veta att min stora cysta var kvar. Även cystor på andra äggstocken. Livmodern såg inte heller bra ur, full av myom. Två läkare som undersökte mig. De sa då att allt ska opereras ut. De ska höras av sig i...

Är inne i en sämre period just nu. Mår rent ut sagt skit. I tisdags varslades det på mitt jobb och jag får sluta om två månader. Det var som ett slag i ansiktet och känner mig totalt jävla värdelös. Men tänker som sörja färdigt detta nederlag och ...

Idag är det söndag och mitt nya liv har pågått en vecka. Mår så otroligt bra och det vill jag fortsätta med. Ligger och lyssnar på blåsten ute så tror jag hoppar fisket idag. Behöver läsa ett kapitel om barns lärmiljöer tills mötet på tisdag....

Det nya året är här. Och har hittills hållit mitt nyårslöfte. Men imorgon börjar det på allvar och det är då man får se om man klarar det. Det finns någon i min omkrets, som har fått veta att hen har förstadie till cancer. Det känns väld...